(11 June 1812 - 4 July 1874) was a Dutch painter of animal subjects - mainly horses - and of landscapes. He is one of the later representatives of Romanticism in Dutch art. Born to an Amsterdam jeweller, Verschuur received his training from the landscape and cattle painters Pieter Gerardus van Os and Cornelis Steffelaar. As part of this education Verschuur had to copy works by the 17th century painter Philips Wouwerman, like Wouwerman Verschuures subjects consist mostly of stable scenes, landscapes with horses and coastal landscapes. Showing talent from an early age, at 15 Verschuur had a painting exhibited at the eExhibition of Living Masterse at Amsterdam in 1828. In 1832 and 1833 he won the gold medal at the annual exhibition at Felix Meritis. In 1833 he was appointed a member of the Royal Academy in Amsterdam. In 1839 he joined the artistse society, Arti et Amicitiae. His reputation was also considerable abroad. He was often featured in the annual exhibitions which travelled the large European cities at that time. In 1855 Napoleon III purchased one of his paintings at the Exposition Universelle in Paris. The popularity of his paintings provided him with sufficient funds to travel widely. He made frequent trips to Gelderland and Brabant and abroad to Switzerland and Germany. In 1874, on one of his trips to Gelderland, he died on July 4 in the town of Vorden. He left behind an oevre of about 400 paintings and over 2000 drawings. Amongst his students were his son, Wouterus Verschuur Jr. and Anton Mauve.   Related Paintings of Wouterus Verschuur :. | Draught horses resting at the beach | Waiting before the inn | Compagny with horses and dogs at an inn | Paarden en personen op een binnenplaats | Compagny with horses and dogs at an inn |
Related Artists:
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
John Crome
English Romantic Painter, 1768-1821 was an artist in the Romantic era. Born in the English city of Norwich, John Crome is also known as Old Crome to distinguish him from his son, John Berney Crome, who was also a well-known artist. The son of a weaver, he was apprenticed to a coach painter or sign painter. It is said that he acquired his skills by copying Gainsboroughs and Hobbemas owned by Thomas Harvey of Old Catton, his patron from 1790. The two main influences on his style are considered Dutch 17th century painting and Wilson. Crome went on to become the founder of the Norwich school of painters, of which John Sell Cotman is another famous member. He worked both in watercolour and oil. His oil paintings alone number in excess of 300. Many can be seen at major galleries around the world, including the Tate Gallery and the Royal Academy, but he is also well represented in Norwich itself. He also produced etchings and taught art. One of his pupils was James Stark. Crome's Broad and nearby Crome's Farm.
Barry, James
Dutch Baroque Era Painter, 1627-ca.1683 Studied under Otto Marseus van Schrieck. Students included Rachel Ruysch.